Rätten till näringsfrihet

lördag 20 augusti 2011 kl. 16:05 | Publicerat i Ekonomi, Politik | 2 kommentarer
Etiketter:

I en liberal demokrati är näringsfriheten en grundläggande rättighet. Varje människa ska kunna bedriva näringsverksamhet för sin försörjning.
Under 1700- och 1800-talet avskaffades skråväsende, merkantilism, handelstvång och andra regleringar efterhand för att utveckla handeln och främja den ekonomiska tillväxten.
Avregleringen av utländska investeringar i våra närområden gjordes betydligt senare på 1900-talet som en konsekvens av internationaliseringen av handeln och av företagssamverkan och nationellt korsägande. I en sådan gränsöverskridande ekonomi och näringsverksamhet med höggradig produkt- och kompetensspecialisering verkar också Åland.
Den åländska självstyrelsen kan ses som en samhällsform som ger människor trygghet och utveckling genom välfärd och arbete. Självstyrelsen byggs alltså upp av enskilda människor som i jämförelse med andra samhällen har ett konstitutionellt, lagfäst skydd för det svenska språket inom nationalstaten Finland.
Det finns emellertid också en annan syn; mer tillbakablickande, ödesmättad, ängdlig och räddhågsen för förändringar. Trots att Åland är ett öppet nationellt blandsamhälle med inflyttningar och utflyttningar blir det inåtvända navelskådandet en politisk strategi som enligt min mening undergräver våra utvecklingsmöjligheter och därmed är det reella hotet mot ”självstyrelsen” o betydelsen de enskilda människornas levnadsbetingelser och möjligheter att växa.
Skydd för det svenska språket – ja, men inte med en förlamande förändringsfobi.
”Näringsrätten ska utvecklas, inte avvecklas” skriver Danne Sundman i tidningarna och på nätet. Från navelskådande mörker till liberalt frisinne kunde man tro om man inte läser resten av insändaren.
I den finns ingenting konkret om hur näringsfriheten och rätten att idka näring ska utvecklas.
– Om affärsverksamheten på Åland bedrivs på svenska språket, vad spelar det för roll om bolagets styrelseledamöter inte har hembygdsrätt?
– Om ålänningar som studerar eller arbetar utomlands får välja om de vill behålla sin hembygdsrätt upp till 8 år, är det ett hot mot Åland?
– Om åländska kommuner får möjlighet att planera sina bostadsområden så att personer som saknar åländsk hembygdsrätt, men har fast jobb på Åland, kan förvärva en strandnära tomt, är det ett hot mot ”självstyrelsen”?
Ska vi på Åland bevara välfärdstryggheten och utveckla affärsverksamhet och ekonomi måste självstyrelsen som samhällsform moderniseras och utvecklas.
Förhoppningsvis har Danne genom egen affärsverksamhet och successiva mognad sett en strimma av näringsfrihetens liberala framtidsljus.
Som sagts: ”Näringsrätten ska utvecklas, inte avvecklas”

2 kommentarer »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

  1. Bäste kollega Olof, du blandar ihop begreppen. Det handlar inte om att förbjuda någon att bedriva näring. Alla har rätt att bedriva näring, förutsagt att den är laglig. Det finns många lagar som reglerar näring och begränsar ”näringsfrihetens liberala framtidsljus”, skattlagstiftning, miljölagstiftning, arbetsmarknadslagstiftning, näringsrättslagstiftning m.m. De floskler och epitet du räknar upp och förser mig med kan lika gärna sägas om den som inte vågar ta ansvar både för självstyrelsens grundvärden och näringslivets utveckling, vilket jag vill och kommitténs majoritet (alla utom liberalerna) likaså. Det är just den här balansgången som är det viktiga, ytterligheterna, att avskaffa eller att inte göra något är ingen utmaning. När det gäller frågorna om hembygdsrätt och särskilt jordförvärvsrätten så ligger våra uppfattningar betydligt närmare.

    • Tack för kommentaren, Danne.
      Självstyrelsens utveckling är verkligen värd en seriös debatt där argumenten vägs mot varandra.
      Det verkar som om vi skulle gå i samma riktning vad gäller jordförvärv och hembygdsrätt.
      Självklaer är det så att liberalerna – ”Självstyrelsepartiet för hela Åland” – inte medverkar till att rasera grunderna för självstyrelsen.
      Det är fråga om ett perspektiv som inmnebär att självstyrelsen som samhällsform bygger på arbete, företagande och gemensamt finansierad välfärd. i den omvärld vi lever i krävs ett öppet, dynamiskt näringsliv.
      Omm verksamheten på Åland bedrivs på svenska kan jag inte förstå varför det ska ställas srskilda krav på medlemmarna i en bolagsstyrelse.
      Moderaterna verkar något förändringsbeägna enligt en insändare:
      ”Att generellt ta bort kravet på hembygdsrättsinnehavare i bolagens styrelser är således att gå för långt. Men för exporterande företag finns orsak till förenklingar – knappast för enbart lokalt verksamma företag.”
      Jag emellertid svårt att förstå skillnaderna i behovet av språkskydd för exporternade respektiv lokala företag – på t ex EU: s inre markand – och svårigheten att adminstrativt skilja dem åt.
      Jag hoppas att en saklig debatt kan gå vidare.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: