Strimlor av hopp

onsdag 3 oktober 2007 kl. 12:29 | Publicerat i Ekonomi, kollektivism, Liberalism, Politik | Lämna en kommentar

nr 97

I tisdagens Nya Åland hade jag den första av en serie strimlor längst ned på första sidan. I strimlorna försöker jag ringa in den liberala poltitken och min egen syn på det åländska samhället i ”one – or two – liners”, det vill säga korta budskap som skall ge signaler och associationer om värderingar, åsikter och politiska ambitioner. Jag tänker försöka förklara en del av budskapen  här i bloggboken och i insändare. Den första strimlan handlade om

Självständiga människor för självstyrelse, trygghet och utveckling.

1. Självständiga människor.  Utgångspunkten är att människor som är fria från förtryck och maktmissbruk är trygga och vill skapa nytt med sina förmågor. Självständiga stater eller autonomier är ingen garanti för inidvidens frihet. Faran för maktmissbruk och förtryck är störst när samhället grundas på kollektivism och blir totalitärt (makten infiltrerar allt), Samhällen som grundas på individualism startar inte krig och förtrycker inte olika åsikter. Individualism betyder inte egoism; liberaler tänker självstämdigt, klargör sina åsikter och samverkar med andra för att utveckla samhället.

 2. Självstyrelse: Den åländska självstyrelsen är en unik samhällsform där nationalstater, subnationella regioner och kommuner är normen. Vilka problem löser självstyrelseformen? Kultur, språk och lokala sedvänjor anges som motiv, liksom en konfliktlösning mellan Finland och Sverige. Kultur, eller t.o.m. någon form av nationalism, är värdegrunder, men lösningen är i första hand pragmatisk. Vilken förvaltning skall staten ha hand om och vilken förvaltning skall Åland sköta – två paragrafer i självstyrelselagen som delar upp omården som sköts självständigt av respektive part. Ansvarstagandet är också unikt eftersom den parlamentariska representationen utgår från folket (Sj.st. lagen 3 §) som förutsätts känna samhörighet (”demos”) för egna angelägenheter. Politiker kan ställas till svars genom den representativa demokratin; så är det delvis i riksdagen genom egen valkrets, så är det inte i Europaparlamentet där demos (folket på Åland) inte är en direkt representerad del i systemet.

Den pragmatiska självstyrelsen har varit allmänt accepterad i det politiska utvecklingsarbetet, men sedan 1998 har den nationalistiska symnolrörelsen för självständighet framställt ett känslomässigt alternativ. Känslomässigt eftersom konkreta handlingsalternativ saknas. Det är ett varumärke – en ”barnd” – som genom massiv mediapropagande fått visst genomslag. En variant är självstyrelse till 99,9 % – den så kallade procentrörelsen – som har samma symboliska och känslomässiga drivkraft. Den pragmatiska ”rörelsen” utgår ifrån vad som är effektivt, billigt och angeläget att själv ta hand om i fråga om olika förvaltningsområden. Idag utnyttjas inte de möjligheter som finns till exempel inom beskattning och genom användning av skatteliknande intsrument.

3. Trygghet; Den som inte är trygg är inte fri. De flesta – säg 50 procent – försörjer sig genom eget arbete på den privarta marknaden eller i den offentliga sektorn. 20 procent är ungdomar i omsorg eller skola, 20 procent är pensionnärer och 10 procent är utanför arbetsmarknaden eller har inkomster som inte räcker till existensminimum.

Vem som är var varierar över tiden och därför garanterar vi tryggheten för de flesta geom ett generellt välfärdssystem som är skattefinansierat.  Solidaritet är en del av välfärden och en fråga inom olika liberala ideologier är hur mycket av tryggheten samhället skall stå för och hur mycket är individens ansvar och förpliktelser.

Enligt min ideologi är försörjning genom arbete grundläggande och marknaden en regulativ idé för samhällets styrning. När markanden inte fungerar kan den behöva regleras och när eget arbete inte är möjligt träder trygghetssytemen till.

4. Utveckling: Den självstyrelsepolitiksa utvecklingen är pragmatisk; vad är bra för medborgarna och hur stor är nyttan i förhållande till kostnadern. Utvecklingen i allmänhet drivs av skapande individer i utbildning, företagande och arbete.

 Mina strimlor (av hopp) handlar den här veckan om lärande och utbildning, nästa vecka om företagande och ekonomisk tillväxt

Kommentera »

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: